Det har gått snart två år sedan ballongfärden i Bråvallaverket. När Paviljong #2: Jord öppnade våren 2023 bjöd Jungnelius in två medskapande konstnärer till en invigningsakt. Farvash och Markus Valliens arbeten kretsade kring jord(en) och uppstod inom det ramverk Jungnelius definierat både som plats och som fenomen.

Tillsammans med sin robot koreograferade Farvash en performance vars spår efterlämnade ett cirkulärt avtryck i kommunens komposthög för insamlade restavfall. Den komposterade jorden bars sedan ned i en gemensam procession av publiken från Syltenberget till det växthus som Vallien låtit bygga på vid Södra kajen.

Enligt rapporter förväntas merparten av jordens odlingsbara jord vara tömd på näring om 60 år. Extraordinära omständigheter kräver extraordinära åtgärder. Jungnelius metod att låta olika tidsepoker samexistera och läggas på varandra för att sedan addera lager av antropologiska, performativa, politiska och estetiska element bildar ett Gesamtkunstwerk som är utsträckt i tid och rum.

Farvash och Valliens arbeten återspeglar samtidigt människans oundvikliga villkor. Farvash menar att ”Det cirkulära står för det ständiga kretsloppet – utan början eller slut – det är en kontinuerlig sluten krets av förändringar”. Vallien uttrycker ”För att allt skall kunna leva, måste allt också dö. Det är inget konstigt eller märkvärdigt. Det är livet. Det är cirkeln.”

Farvash performance lever kvar efter invigningsceremonin som en del av Valliens och Jungnelius verk. Valliens växthus består på den plats som Jungenlius skapat på Södra kajen. Den av Farvash välsignade jorden är ett koncentrat av staden, dess avfall komposterat. I jorden odlar Vallien s.k. urvete som skall skördas till hösten, malas till mjöl och bakas till bröd. Konsten invaderar livet men livet invaderar också konsten i ett ständigt kretslopp.

Filosofen Walter Benjamin menade att varje monument över civilisationen också är ett monument över barbariet och det industriella jordbruket är ett bra exempel på detta. Produkter produceras till en global marknad med det primära syftet att maximera avkastningen. Ingen eller mycket liten hänsyn tas till hållbarhet, smak eller näringsinnehåll. I Valliens växthus odlas vetesorter som enkorn, emmer och spält med kraftiga fröskal som skyddar mot svampangrepp och behöver därför inte besprutas. Dess rötter går djupare än det moderna modifierade vetet och tar därför upp mer näring utan att behöva någon konstgödning. Vetet är också rikare på protein, fibrer och mineraler samtidigt som det har ett vekare gluten och är därmed bättre för vår metabolism.

I äldre tider användes ordet ”dyrka” som det används än idag i norskan, som en synonym till ”odla”. När Vallien talar om att ”dyrka jorden” görs det utifrån en medvetet mångbottnad betydelse; odla, idka, högtidlighålla, tjäna och tillbedja. Också Farvash performance har religiösa övertoner. Att välsigna jorden är i sak en rituell handling. Både Vallien och Farvash förhåller sig därmed till kretsloppstanken men också till tiden. Allt är förgängligt och måste dö för att nya förutsättningar för liv skall skapas, allt är en cirkel, allt är rörelse, undergång och uppståndelse. Så också staden med dess utvecklingsprojekt och konstgestaltningar. Lager på lager. Skikt på skikt.

Installationer